Sonen skrämde mig i köket för en halvtimme sen och knäna tog stryk ordentligt. De pulserar fortfarande. Ont som f*n.
Blir hemma den här veckan. Efter jobbet (80% av dagen) idag åkte vi in till stan och köpte vinterjackan. Lustigt nog exakt den jag såg förra gången jag var där och tänkte att den här vill han förmodligen ha. Och jag hade rätt. Det var den enda han föll för och direkt oxå. Dyr som f*n åtminstone just nu men vad gör man. När man är i den där åldern är de inte billiga direkt. Inte som när han var liten. Plus att jag brukar kunna ha tur och ärva jackor åt han oxå.
Ville dessutom inte köpa första bästa billiga jacka som är sönder om nån vecka. Bättre att köpa en med lite mer kvalitet som han dessutom är rädd om, i början iaf. När vi kommit hem båda två säger han att direkt vintern är slut skall den läggas undan eftersom den var så snygg att han inte vill att den går sönder
. Lite söt är han ändå.
Nackdelen med att den blev dyrare än tänkt var ju att jag blev tvungen att minska mitt inköp på apoteket. Blev bara voltaren-salva och tigerbalsam. Skulle ha värktabletter oxå men det får vänta då. Får beställa det via nätet imorgon. Inte värre än så. Jag ska ju dessutom inte röra på mig igen några dar. Och har ju andra värktabletter hemma. Föredrar panodil zapp före vanlig panodil eftersom den verkar fortare. Men fick ju utskrivet 100st vanliga panodil och har massor kvar så jag är ju inte utan. Plus naproxenen eller vad tusan den hette (pronaxen fast hela tre kr billigare).
Inte för att det känns som att nån av dem hjälper… Salvorna hjälper ytterst tillfälligt men bara att det hjälper en stund är guld värt. Sonen drog iväg för att handla alldeles nyss och lämnade jackan hemma. Han är som så gullig sådär. Polaren hans sprang omkring med sin nya jacka inne och ute i nåra dar förra veckan när den var ny. Men han gör tvärtom han använder den inte alls, kan ju bli förstörd…
Mer då? Jo, när jag kommer hem har jag två brev väntandes på mig. Från trafik försäkrings föreningen. Ett till mig och ett till sonen. Böter eller en särskild trafikförsäkringsavgift som det så fint heter, för att vi inte haft giltiga trafikförsäkringar på mopeden. Jag fick eftersom jag ägde mopeden i sex dar utan försäkring (innan förarbeviset var registrerat), sonen för att han ägt den i fem dar utan försäkring. 400 pix för elva dar…. Kul – not. Men det är bara att betala och va glad…. Eller inte… Glad alltså. Men ingen ide att gråta över spilld mjölk…
Finns ju värre saker som ont i knäna till exempel… Och att ha supertråkigt typ… Enda fördelen med att bli sittande såhär är väl att det blir lite nya smycken. Om det nu är en fördel med tanke på alla jag redan har…. Det dämpar tristessen lite iaf. Och jag har nytt att använda när jag börjar jobba igen…
Sen att sonen får jobba här hemma är väl ingen nackdel heller. Dock tycker jag att det är riktigt bra att det bara är tillfälligt för han är trots allt fortfarande ett barn (ja ja tonåring då) och bör få vara det ett tag till. Alldeles strax så börjar det stora allvaret. På onsdag har vi ju föräldramöte på gymnasiebyn angående gymnasiet. Alldeles strax dags att välja ifall han ska gå ett tionde år eller gå på gymnasiet.
Rent spontant tycker jag att ett tionde år är bättre men om han verkligen inte känner för det så blir ju det fel oxå och mottagligheten för att lära sig nåt försvinner ju. Så svårt beslut här framöver. På onsdag kommer läraren från nuvarande skolan och hämtar mig och kör mig hem oxå eftersom jag inte kan gå ordentligt. Och det var riktigt snällt. Hon ringde tidigare och frågade ifall jag ville det.
Det är ju superbra för det mötet vill jag ju inte missa men å andra sidan så hade jag skippat det ifall jag hade blivit tvungen att ta mig dit själv. Det har riktigt tärt på muskelfästena att jobba idag. På jobbet terrade de mig lite och sa att det var tur att man inte har bråttom på vårt jobb. Vilket vi oftare har än inte, åtminstone ifall man ska betjäna nån i kassan, då sölar man inte direkt. Å andra saker oxå. Plus att de säger att jag går som att jag skulle föda vilken dag som helst.
Sonen sa på stan att jag såg jättetjock ut när jag går som jag gör. Det är ju trevligt både två – not. Fast de flesta har frågat vart jag har ont så… Tror inte ens jag gick som en anka i slutet när jag väntade sonen men kan inte vara helt säker….
Nä väntar på att den förlorade sonen ska återvända med mat-ingredienserna så jag kan laga mat. Hann inte äta lunch (riktigt illa) eftersom jag slutade en timme tidigare.. Nä häpp………